Igår på min morgonpromenad med hundarna såg det ut såhär:

Gick runt gultza udden och stannade vid lekplatsen på vägen eftersom hundarna älskar att bli skickade genom olika hinder och åka rutschkana m.m. När jag är där så har jag en av mina hundar som är fastbunden i närheten så jag fullt ut kan ge stöd till den andra. Då kommer en jättesöt dam förbi med en bordercollie som ser allt annat än trevlig ut. Hon släpper hunden nära Issie som (dock ligger) men vrålskäller och markerar ganska starkt att hon känner sig trängd. Jag skyndar mig fram och försöker lugna ner henne medan damen hojtar om hur fina hundar jag har och om dom inte ska få leka lite med varandra. Vid det laget tycker Issie att damen också är lite skrämmande med allt hojtande…ja ni förstår. Lyckades dock lugna ner Issie men var då tvungen att ignorera damen i fråga. Vilket gjorde att jag kände mig lite otrevlig. Suck!

Promenaden fortsätter till Hälsans hus där vi hittar en tom fotbollsplan. Toppen! Issie älskar att spela fotboll. Och allt är inhängnat så bra att busa lös ordentligt. Då kommer en annan dam med en stor hund vilken jag inte kan bestämma ras på och tycker det ser jätteroligt ut och undrar om dom får vara med. Issie tycker då att den här hunden ser lite otäck ut:), och börjar göra riktigt intressanta ”försök” till utfall mot hunden. Jaha, en till dam jag måste ignorera som fortfarande står och ropar om hon får släppa lös hunden. Så jag ropar att det får hon inte, och börjar dra mig mot utgången när Issie bryr sig mer om fotbollen.

Fattar inte riktigt hur man kan vilja släppa lös sin hund när Issie beter sig så, hade jag varit damen skulle jag gått rakt förbi bara.

Tillslut när vi gått runt gultza och varvet så är vi nästan hemma. Då kommer två barn cyklandes mot oss och mammorna efter. Tänkte inte mer på det utan fortsatte gå varav ungarna slänger sig av cyklarna mitt framför oss i stora vrål om dom får hälsa på hundarna och slänger sig mot dom. Imas kryper ihop som en lite boll, Issie drar sig tillbaka och blottar tänder. Suck! Och det var en sista gång jag fick vara otrevlig och bestämt säga nej och gå vidare.

Tror verkligen jag kommer bli kallad den sura tanten med dom söta bordercolliesarna;)!

En helt vanlig förmiddagspromenad!