På senaste tiden/året har jag börjat fundera väldigt mycket över såkallade ”problemhundsägare”. Dels för att jag är en av er/dom men dels för att det är det jag brinner mest för när det kommer till hundar. Fundera, stöta och blöta. Knäcka nötter. Det är det bästa jag vet. En av mina hundar har lite svårt för andra hundar , ibland även påflugna människor och inte sällan en konstig snöklump som hotar henne och den var minsann inte där igår. Ett väldigt utagerande kan komma från hennes , ofta förväntat av mig.
Är det hennes problem? När man har funderat över detta och verkligen rannsakat sig själv så inser jag att det är jag som är det verkliga problemet , när det kommer till henne. Det är här det svåra kommer in. Varför är vissa saker ett problem? Vad jag har märkt så ligger det mycket i vad man har för förväntningar på hunden. Man vill ha den perfekt hunden som går fint vid din sida, koppel eller lös. Kommer alltid när man ropar. Alltid ha rätt beteende (enligt mina mått mätta) när vi hälsar på folk. Hälsa på alla människor på ett önskvärt sätt. Komma överens med alla hundar. Och massor med annat. Är det så mycket begärt?
Men det mest otroliga jag har märkt som jag själv och andra har/hade är de otroliga bortförklaringar eller det otroliga försvaret man har när man rannsakar sig själv.
Några exempel:
Ja, men hon är rädd, hon har blivit biten. Han gör utfall för att han är osäker. Understimulerad är ett ord som vi använder ofta, allt för ofta (jag själv tog användning av det senast idag, allt för lättsamt dessutom. Fy på mig!!). Han/hon har blivit illa behandlad när hon var liten. Hon vill bara hälsa på din hund och efteråt…men oj! sådär har hon aldrig gjort förut. Låt dom leka, det löser sig. Motion… jo jag rastar min hund regelbundet. Minst 6-8 ggr per dag ( men glömmer säga att alla ”promenader” sker på gården (dom springer ju ändå av sig). Eller helt enkelt…jag motionerar visst min hund. Min hund behöver inte motion han är så lugn inomhus men fattar inte varför han förvandlas som en tok utomhus.o.s.v.
Andra exempel:
Den där hunden kom från ingenstans och bara hoppa på oss. Jäkla tanter som går med sina små bjäbbar i flexikoppel så att det bara rasslar ratatatata….klart min hund gör utfall. Den där gubben tog minsann upp hela trottoaren så jag fick helt enkelt vända om. Får dom hälsa på varandra? o.s.v.
Känner vi igen oss själva. Vi ”problemhundsägare” har helt enkelt för höga förväntningar på oss själva, våra hundar, definitivt vår omgivning. Allt ska vara perfekt!!
Och varför skaffar vi dessa hjälpmedel?
Kan vi inte prata, teckna, ge en blick? Eller vågar vi inte?
Men då är frågan? Vad gör man åt detta? Ja, man måste ändra sina tankar lite.
Tex.
1.Finns det något jag inte är nöjd med i mitt liv?
2.Vad har jag gjort för att försöka ändra detta?
3. Hur kan jag göra för att nå mina mål?
Nr 3. Det är där det verkliga svaret ligger. För ingenting kommer ändras om man undviker att försöka ta tag i det, man börjar steg för steg genom mål. Ändra dina sunda förväntningar till mål och kasta dina osunda förväntningar i sopkorgen. När man går igenom sådana här saker som människa så kan man faktiskt se att det lättaste av förändringar som inte har något alls med hunden att göra gör en fantastisk stor skillnad både för dig och din vän.
Tex.
Din hund drar mot en hund och du tycker det är lite skämmigt. Redan här kommer mundiarren, man sliter i kopplet , kanske skriker åt hunden o.s.v. Då kan man tänka till nästa gång.
1. Finns det något jag inte är nöjd med? Svar: Hunden drog i kopplet.
2.Vad gjorde jag för att försöka ändra detta? Svar: Jag skrek, drog i koppel, o.s.v.
3.Hur kan jag göra för att nå mitt mål nästa gång? Svar: Inte skämmas, vad är skämmigt? Du behöver inte komma med bortförklaringar…lägg in ett skämt istället så lättar du upp stämningen för både dig och din omgivning;). Ha med extra gott godis, hålla lite kortare koppel så hunden inte når fram till främlingar, främmande hundar och tänk att din hund är faktiskt nyfiken. Och låt då hunden dra lite och när den slutar, så belönar man. Varför göra så stor sak av allt?
Det här exemplet var hundrelaterat. Allt behöver som sagt inte vara det för att det ändå ska påverka dig (och din hund).
Vem vet? En dag kanske du kan säga till den suriga gubben som tar upp hela trottoaren lite vänligt. Hej! Ska bara smyga förbi här med min hund. Går det bra? Eller till den lösspringande hunden som kommer mot dig kanske du har övervunnit din rädsla och skyddar din egen hund som en mur.
Lättare sagt en gjort…absolut….men om man börjar med ett litet steg så har du snart sprungit en mil!
En sak är säkert ordet ”problemhund” finns helt enkelt inte i mitt ordförråd längre.
Kram på er! Camilla
